top of page
Första bilden över det stora äventyret som Fredrik erixon genomförde med flera andra genom USA

Los Angeles till 

New York

Fredrik Erixon

Mina företag

Drive Action Marketing AB

Årets äventyr AB

Acid Training AB

Exon & Jaeger AB

Skapad och designa av

Los Angeles till New York

Ett oförglömligt cykeläventyr med 12 vänner. LaIINy handlar om att korsa en kontinent på cykel, att klara av att cykla i +55 C, att cykla och jobba som ett team och att cyklar 35 dagar tillsammans från los Angeles till New York.

En bild i cyklande stund över gruppen som genomförde äventyret

Upplägget

Avresa från Sthlm: 24:e juni 2022

Vi var 12 personer i gruppen, målet var att köra ca 200 km per dag, med en snittfart på ca 25 km/h. Vi räknade med att det skulle vara varmt, långa raksträckor och mycket höjdmeter, vilket det också blev.

Vi började med att flyga till Los Angeles på midsommardagen, sedan starttade vi dagen efter ute på St Monicas Pier kl 0500 på morgonen. Sedan var det 35 dagar i sadeln som gällde, genom en hel kontinent, med målgång i Central Park New York.

Rutten som lades för det stora äventyret från LA till NY

Läs mer om äventyret

Yes, jag fick igenom mitt "bud" på Uppgradering till business med SAS från Köpenhamn till Los Angels.

Dagen innan (midsommarafton) hade vi varit ute och checkat in alla cyklar och bagage. Resan över var nog mitt livs bästa långflygning, sov som en stock hela vägen, missade tom middagen! Väl på Amerikansk mark var nästa fråga om alla cyklar kommit med från Köpenhamn, och yes de var med alla 12 och hela vägen oxå! När vi väl fått ut allt bagage och kommit genom till så var det massa fix med cykeltransport och upphämtning av Uhaul bilen. Frippe och Jakob hämtade Uhaul bilen. Vi andra jagade tag i taxi och åkte till hotellet och checkade in och började mecka ihop alla cyklar ute i korridoren… en hel del strul! Jag var av någon konstig anledning klar först med ihopsättande av min och tog såklart en bira i baren och gick ned till poolen.

Det visar sig att vi i princip under den första 3:e delen kommer att följa ”The Old Spanish Trail Cross the West”. Första gången den användes var redan år 1829, sedan var den huvudvägen för allt ifrån militärer till handlare. Vi körde alltså på den från Los Angels vidare till San Bernadino, Barstowe, Vegas, Mesquite, St George, Kayenta och tillslut Durango. Där lämnade vi The Spanish Trail.

Dagens bästa: Flygresan i business class med SAS - Grymt trevlig restaurang ”Tony Ps” i Marina del Ray, riktigt Amerikansk sportbar.

Dagens sämsta: Hotellbokningen, det blev 4 pers i två queensize beeds!!! Samt ganska mycket cykelmeck och strul med elektriska växlar!

Dagens citat: - Nu är det bara cyklingen över USA kvar grabbar, Frippe försöker peppa ett meck-trött gäng på middagen

Dag 0: Lördag 25:e 

På flygplatsen när två av medlemmarna ska checka in deras väska

Vi startade mycket tidigt 0530 och cyklade ner alla 12 längs beachen till St Monica Pier. Där träffar vi en kompis till Johan som hjälpte till med film, drönare och foto. Sedan tillbaka till hotellet för att packa ihop och äta en sjukt god hotell frukost (visade sig vara hela resans bästa frukost).

Med Solen i ryggen flög vi fram och ut or LA. På Eftermiddag kom vi efter ett par olika cykelbutiker fram till den fina och omtalade ”Pacific electric trail” Den var toppen men gav oss tyvärr hela 8 st punkteringar på kvällen, det blev både senare än planerat och mycket jobbigare än vi tänkt oss 1:a dagen! Ganska mycket ”rörigt” gällande det mesta, bilen, packning och cyklingen.

Dagens bästa: Den grymma starten i St Monica pier. Alla cykel spår på vägarna i LA, bara att cykla på överallt. Vi åkte inte vilse, vilket var sjukt skönt.

Dagens sämsta: Alla rödljus, alla punkor, Fredrik lyckas få hjälp av Anders S och Niclas att byta framhjulet och sedan förväxla den gamla och nya slangen, så vi fick göra om allt efter att vi stoppat in den gamla slangen och sedan känner Niclas på bakhjulet som också är utan luft. Utkiksplatsen för att se Hollywood skylten, inte värt det. San Bernadino är dessutom mest känt för att det spelas in porrfilmer

Dagens kommentar: - Ta kommandot och visa ledarskap i korsningar, Mattias kommentar efter den 35:e rödljuskorsningen!

Dag 1: söndag 26:e juni

Fredrik erixon framför gruppen som genomförde äventyret

​Jag och Mattias satt i bilen på första delen från San Bernadino till Victorville, där vi käkade lunch. Det var 43 grader varmt och riktigt långt och jobbigt som tusan för alla i gruppen, vi drack ca 1 liter vatten i timmen. Men vi hade sjukt bra medvind. Kom tillslut fram till hotellet, tvättade cykelkläder och tog ett poolbad innan middagen. Började dekorera vår puck-up med LallNy klistermärkena.

Dagens bästa: Buss/bilturen till och från restaurangen i Barstow med 10 grabbar på flaket. Samt promenaden genom den lilla lilla tunneln under Route 66 highway upp till dagens frukost på Mc Donalds. 81 km i timmen ner mot Primm

Dagens sämsta: Att Anders vägrade i värmen +52,5 C! Det är faktiskt sjukt att det är såå fruktansvärt varmt, som att gå med en fön i ansiktet från morgon till kvällen

Dagens kommentar: - Your so fucked doing this shit, från en kille vi mötte på vägen

Dag 2:

Vi började med en helt ok frukost på hotellet i Page sedan var det ett gäng ganska trötta cyklister som satte av mot Kayenta och de 187 km av asfalt. Rakt in i Indian reservatet och med mycket kass cykling i riktig stark och rak motvind, nästan hela dagen. Dåliga vägar och långa backar med ca 3-6% lutning utan några som helst svängar och konstant lite uppför. Vägen mot Kayenta det var dessutom fett tråkig, med ett platt landskap med små buskar och massa, massa, massa skräp utmed hela vägkanten (helt galet).
Istället för riksväg 89, starkt trafikerad så var vi tvungna att åkta Road 98 med ganska mycket extra klättring… Märker att de långa dagarna nu börjar ta ut sin rätt på gänget, men alla kör på utan att klaga. Tillslut kom vi så fram till den lilla staden i Indianreservatet och vårt hotell i Kayenta. Ikväll blev det säkerhetsgenomgång med Jonas och som vanligt en ”Briefing om morgondagen” samt middag på Mc Donalds och lite 4:th of July fyrverkerier:-)

Dagens bästa: Första dagen utan punkteringar!

Dagens sämsta: Fet motvind hela dagen, mest uppför och helt kass asfalt, dessutom ganska tråkigt landskap och mycket bilar på vägen

Dagens kommentar: Mattias Stark: Efter att gått runt till 2 st bensinmackar, en livsmedelsbutik och ett litet snabbköp!-De j… serverar ingen alkohol, det är ju nationaldag, det fanns inte en enda bira att köpa i hela stan, katastrof, vilken j… skit stad! Vänta nu, har vi inte ett gäng bira i bussen förresten, under paraplyerna från Las Vegas? (Vilket vi hade, 6 st så vi delade broderligt innan vi gick och käkade på enda restaurangen McD och sedan kollade vi på fyrverkerierna…) Kyenta is located 25 miles (40 km) south of Monument Valley and contains a number of hotels and motels which service visitors to Monument Valley.

Fakta: Like other places on the Navajo Nation, it is illegal to serve alcohol.

Dag 9: Kayenta - USAs Nationaldag - 4:e juli

​Idag lämnade vi Springdale och tog sikte på Page i Arizona. Vi tog sovmorgon och väntade in frukosten som öppnade kl 0700. Sedan var vi på väg upp mot tunneln (cykelförbud) och genom national parken. Strul vid entrén där jag kom ifrån gänget. Men herregud vilken park och vilka vägar. Det blev en sjukt lång och tuff dag för gänget med 199 km och 1890 höjd på min mätare inkl lite vilse åkning för mig i nationalparken.Så storslagna vyer, härliga människor vi träffar, samt en och annan förare av stora pick up’s som inte verkar gilla cyklister. Sista biten in till staden och upp till hotellet var sjukt tufft uppför, phuu.

Dagens bästa: Zion är ett fantastiskt ställe. Bra mexikansk lunch i lilla hålan. Middagen var grym med ölprovning på Gran Canyon Brewers, super trevligt

Dagens sämsta: Jag lyckades åka fel själv, men det ordnade upp sig och jag anslöt till tunneln och gänget. Servitrisen berättade att dagen innan hade en kollega i köket blivit påkörd och dött på sin cykelDagens kommentar: I am 100 % nativt American. Servitrisen som sa när vi började garva åt hans sätta att prata och all energi: Whats so funny?

Dag 8: Zion National

Start som vanligt kl 0600 från hotellet i Mesquite, Nevada, sedan grymt härlig frukost mitt ute i öknen precis när vi kommit in i Arizona efter ytterligare 2h cykling var det dax för lunch i Utah, rätt coolt att klippa tre Stater på en förmiddag 🙂 Sjukt varmt som vanligt och tuffa 2550 höjdmeter på 141 km till lilla semester paradiset Springdale, lite shopping och sedan middag nära hotellet. Imorgon blir det en tuff dag i Zion national park Boom. Trevlig middag på stället mitt emot vårt hotell, bla med Gambas Cocktail till förrätt

Dagens bästa: Pizzalunchen Rogatoni i fina lilla staden St George, helt världsklass…​

Dagens sämsta: Sanningen är tuff, Anders har haft det tufft med värmen ett par dagar och kämpar på med det ser tufft ut. Hoppas det blir bättre snart.

Dagens kommentar: look at me i am 65, 65, 65… en gubbe som körde om oss i en gul liten Toyota och tycker att vi åker lite långsamt. Två gånger idag har vi träffat folk som påpekar att de sett oss flera dager i rad… Backman om att fixa punkan i bilen istället för att ta tid från gruppen, vadå det går ju snabbt att fixa, man förlorar ju cyklingsdistans!

Dag 7:

Fin väg bredvid motorvägen, det rullade på utav bara... Vi (jag och Mattias) åkte bil sista halvan på dagen. Ett par punkor och fet medvind. Frukost på uteplats vid en Subway. Lite stök med vägvalet och det blev en intressant tunnel under motorvägen... Sjukt varmt

Dagens bästa: lunchen i Glendale (grymt god mexikansk vägkrog). Hotellet var mycket bra med lite pool häng och sedan fett bra middag på en klassisk amerikansk dinner med skön / dum / korkad servitris. Men grymt god middag. Sedan spelade jag hem 500:- kr på blackjack i casinot.

Dagens sämsta: Långa bilköer på motorvägen. Folk har semester och skall fira 4:th of july - galet med biar

Dagens kommentar: We are Vikings, We dont eat strong food, we are strong!

 

Dag 6 (fredag) till Mesquite:

Rätt sjukt - 20 av världens 27 största hotel ligger i Las Vegas. Hela dagen handlade om att Vila, slappa och Fixa cykleln, böt båda däcken till 28tum och växelörat. Mycket bada och god mat. Stört god middag i Gamla Las Vegas.

Återigen vi bodde på ett Grymt bra hotell NoMad by MGM.

 

Dag 5: Las Vegas

Start efter en riktigt god och välbehövlig frukost på casino hotellet. Vi tog oss i maklig takt med grymt skön medvind efter lite vägvals strul hela vägen till Las Vegas och lite välbehövlig vila… kul med Racerbana och den röda sladdande Dodgen som mosade på racebanan.

Dagens bästa: Frukosten och medvinden samt att rulla in på Strippen i Las Vegas tillsammans. Fett fint hotell NoMad by mgm utan Casino del!!!

Dagens sämsta: Stå i kö till att ta foto vid Las Vegas skylten

Dagens kommentar: What hoppens in Vegas stays in Vegas…

 

Dag 4: Primm

​Otrolig dag igår! Vi startade kl 0500 i en liten håla som hette Barstowe och sedan var det en otroligt fin soluppgång med fantastisk cykling. Efter ett par timmar när vi kom in i Mojavie öknen blev det sjukt varmt och temp på +54C!!! Ett par av killarna fick snart problem och var tvungna att sitta till och från i bilen. Men jag klarade mig fint och vi avsluta med två sjukt långa nedförsbackar och gick i mål i staden Primm kl 21.30 efter 290 km cykling!!!Phuuu jobbigt men absolut en av mina bästa cykelupplevelser i livet, helt grymt

Dagens bästa: soluppgången, och att alla kom i mål. Kackerlackan som satt i Duners hjälm under en mil. Den absolut bästa middagen på Mc Donalds ever!!!

Dagens sämsta: Lunchen på Roys Dinner & Motell mitt ute i öknen, men ”No Service” kommande 90 km… Vi åt nötter och frysta Burritos från en micro.

Dagens kommentar: - You got to have alot heart and alot of ass! Från en kille vid vägkanten ute i öknen...

Dag 3: From dusk till dawn

Varje dag turas vi om att köra följebilen. Oftast en halv dag per par, jag delar dagarna i bilen och även alla hotell rum med Mattias Stark. Idag på förmiddagen var det Erik och Johan som ansvarade för bilen, eftermiddagen körde och fixade Backman och Allbäck. I bilen har man då ansvaret att tex packa i och ur allt, att handla frukost och lite mat för dagen. Det går åt mycket frukt, mackor och massa is att kyla vattnet med. Man åker ofta före gruppen och förbereder nästa ”fika” stopp och står sen där och välkomnar gänget, ser till att alla får kaffe och skickar iväg dem, sedan lite filmning och fix till nästa stop efter ytterligare två timmars cykling och så rullar dagarna på…

Efter ca halva dagen (med majsfält, kossor, massa små oljeriggar och en liten söt sköldpadda) så kom vi till en stor och tydlig vägavspärrning. Vi velade och frågade om vi kunde cykla/gå förbi. De flesta var tveksamma, men vi tyckte unisont att det var dax att testa ngt lite mer vågat, så vi cyklade fram mot brobygget. Vi kom förbigick runt, men när vi åkte upp på vägen så stod en grymt jätte stor grävare och bröt upp hela den gamla vägen. Vända, vänta eller försöka komma runt den, det var frågan. Efter lite prat med gubbe i hytten då stannade han grävandet och vi kunde komma förbi ut i åkern, tufft att vara cyklist i USA :-)

Dagens lunch åt vi i lilla staden Newton på ett lokalt Mc Donalds, efter ett tag kom det fram ett par äldre damer som berättade att de hade ringt lokaltidningen och att de var påväg över för att göra ett reportage om oss och vårt äventyr. 10 minuter senare sitter jag med en reporter och berättar om vår cykling, han frågar och jag berättar. Bla om hur bra vägarna blev när vi kom i i deras Stat Kansas :-) Han tog lite bilder och så åkte vi vidare. Vi får väl kanske aldrig reda på om det blev ngt reportage om oss i den lokala tidningen:-)

Efter tre dagars cykling i Kansas är vi i nu den halvstora staden Eldorado. Det har varit ganska snabb cykling på raka vägar och i platt landskap. Vinden är för det mesta på vår sida, men idag har det varit motvind hela dagen. Förmiddagarna är sköna men på eftermiddagen stiger temperaturen ofta upp mot 45 grader. Vi har acklimatiserat oss bra till värmen så det är ändå ok, så länge vi sitter på cykeln eller håller oss i skuggan på rasterna. Men det går såklart åt en hel del vatten och is. Nya hotell och restauranger varje dag. Rutinerna börja sitta. Idag är vi dessutom halvväg. Vi har just nu lagat 42 st punkteringar och ätit på Mc Donalds 9 ggr…

Dagens bästa: Till andra fikan, drog ett gäng iväg i en spurt, när det var ca 3km kvar. De flesta stannade i klungan och efter ett tag kom vi fram till fikabilen som stod in skuffad långt ifrån vägen. Fille hade inte hunnit ut för att vinka till de första så det fortsatt att raca framåt medans vi åkte in och fikade. De kom hem lunkande till fikan efter ett par minuter.

I El Dorado är vi nu halvvägs över landet. Nu kan vi börja räkna ner varje km vi gör och se fram emot kommande dagar innan vi är framme i Nashville och en vilodag.Att komma in i Kansas har varit en sorts välsignelse eftersom vägarna är mycket bättre och det beror på att vi valde att följa den transamerikanska cykelvägen. Vi kommer följa detta några dagar innan vi kommer in på ett annat sätt då vi kommer cykla en annan väg mot Blue Ridge Park i Appalacherna.

Skönt varmt väder idag igen med lite kraftig motvind för det mesta, fuktigheten börjar komma ju mer österut vi går.

Dagens huvudnyheter:
- Vägarbete framåt vägen avstängd
- Stora majsfält
- Sköldpadda korsa vägen
- Trevliga människor som delar ut is och vatten längs sträckan för cyklister

Vår bil utan den skulle vi inte klara oss. Vi har alla var sin back där vi har det vi behöver under dagen så det är lättillgängligt. Fyllda vattenflaskor och is så man kan fylla på regelbundet, det går åt mycket vatten 💦 och så vår härliga fikastunder efter vägen då de som kör bilen åker i förväg och dukar upp frukost och fika, vi har med stolar så alla får lite skön vila. Så är livet på vägarna i USA.

Dagens kommentar: - äntligen en risbulle, visst var det gott, Mattias försöker få alla att äta mer Thaimat

Dag 17: 229 km till El Dorado i motvind

Tidig frukost på hotellet i Scott City gjorde att vi kom iväg med mat i magen redan kl 0630! Vilket är sjukt bra, timmarna i sadeln på morgonen är de absolut bästa. Ofta lite vind, ingen direkt värme och inga bilar… helt perfekt :-) idag fick vi direkt en fet fet fet medvind, vilket gjorde att vi drog på med en grym fart direkt! Dock inte mycket att se här på Kansas slätten, förutom kanske lite låga kullar och några kor - midwest.
När vi lämnade hotellet och rullade ut på rätt väg så visade Garmin ”nästa sväng” om 187 km… Helt sjukt!

Lång rak etapp på 191 km idag till Great Bends. Snabbt och en härlig fart i klungan, bra vind och flyt, varmt som tusan på eftermiddagenmed +45C, vi hade dock ett grymt rullsnitt på Garmin över 190 km idag på hela 34,9 km/h

Lunch vid bilen bredvid en bensinstation som sålde automatvapen och fiskegrejjor - helt crazy !
Vi frågade butiksägaren;-Do you need license to buy this Guns? Han svarade lite trött, - yes, a drivning license” !!! Usa och deras vapen alltså, galet.

Efter ett tag in på morgonen ville några i gänget gå upp och maxa för att komma över 70 kmh på platten i medvinden. Vi i klungan tyckte efter ett tag att det inte ”bidrog” när det efter tredje försöket tillslut klarade målet och stannade vid vägkanten och trodde att vi i klungan oxå skulle stanna. Heheheh, vi såg de tre, men bestämde direkt att dra på i Maxfart tillsammans och låg länge i 60 kmh tillsammans och det tre kom aldrig ikapp.Ni som känner mig vet att… livet blir alltid roligare med lite ”race” och vi tyckte just då att livet var toppen…

Dagens bästa: Racet på morgonen i klungan… Samt ingen punka och Glassen på Freddys efter middagen.

Dagens sämsta: kycklingen på the Page restaurangen

Dagens kommentar:​Lunch vid bilen bredvid en bensinstation som sålde automatvapen och fiskegrejjor - helt crazy !
Vi frågade butiksägaren; -Do you need license to buy this ? Han svarade lite trött, - yes, a drivning license”

Dag 16: The race day...

Tidig start från lilla Eads efter en snabb frukost på hotellet, vi (Jakob) lyckades sätta på brandlarmet genom att rosta bröd lite väl hårt. Dagen började annars med totalt kass asfalt med sprickor över hela vägen, typ var 7:e meter, man blev helt galen tillslut! Men sedan kom vi in i Kansas och lämnade Colorado och då blev det riktigt bra asfalt, så skönt.

Efter några sköna dagar med lägre temp uppe i bergen är vi nu tillbaka i värmeböljan och när vi kom fram till Scott city visade termometern på över 47 grader.Vi hade en ganska normal lång dag, med nästan inget uppför cykling och inga svängar alls. Åkte oxå förbi otroligt mycket kor som var inhägnade för utfodring, alltså typ 10” st sjukt, luktade lite oxå. Vi åkte även förbi USA:s minsta fängelse. Dagen blev tillslut väldigt, väldigt varmt och när vi landade på hotellet i Scott City var det, +47 C Kvällen avslutades med en riktigt bra mexikansk restaurang med gigantiska Margaritas som satt perfekt. Återigen hade vi diskussion, avstånd, tempo och ordning på cyklingen i gruppen. Det blir bättre och bättre… Fick statistik från Garmin och landade på 44 timmars träning denna veckan :-)

Dagens bästa: Bowling lunchen i lilla hålan Tribune. Enda stället att äta lunch på var i restaurangen på den lokala bowlinghallen så det gjorde vi och det var både gott och kul med ett avbrott i allt trampande! Dessutom kommer bowlingen kommas ihåg som ”Slakten i Tribune” alltså en enkel seger för Erixon/Stark…

Dagens sämsta: Sjukt varmt igen, idag +47C​

Dagens kommentar: -jag är ganska säker på att vi kommer vinna, säger Fille innan bowlingen. Efter sa han, bowling är en typisk gubbsport!!!

Dag 15: Scott City

​Tja vad skall man säga om dagen cykling, inte mycket att skriva hem om, inget alls faktiskt!!! Katastrof dag, kass, astråkig och 185 km lång sträcka. Bara varmt och ganska långtråkigt på sadeln i motvinden.

Sån j… tur att jag är ute och cyklar med 11 av världens absolut bästa killar, älskar varenda en av dem…

Som vanligt start kl 06.00 och en extremt flack etapp idag på 185km, bra fart på fin asfalt stora delar. Frukost vid bilen och ett fikastopp ute, sedan fortsatte det platt med ranchland och kor runt om till Eads. Framme redan en timma innan rummen var klara.

Dagens bästa: kul att träffa de två Engeska gubbar som oxå cyklar genom usa och bor på vårt hotell. Vi har nu kört 2/5 av både tid och distans.

Dagens sämsta: Dålig planering av följebilen, sen frukost (+2h) sedan dåligt beslut att beställa pizza och vänta på att de skulle öppna då vi nästa gick helt slut på vatten ute på vägen!

​Dagens kommentar: Jag har precis pratat med Oliver på FaceTime och säger att man saknar sina nära och kära, då svara Duner, kolla vilken fin metall fågel!

Dag 14: Från inget till inget (Eads, Colorado)

​Vi startade kl 0600 som vanligt utan frukost och gav oss återigen upp i bergen. Underbart med på höghöjdsläger så en tidig välbehövlig frukost med lite morgonsol. Sedan nedför i ett par timmar innan vi käkade lunch kl 10.15 på Mc Donalds!
Efter det var det ytterligare 100 km i värme och på motorväg, dagens cykeltur var på Highway 160 och Interstate 25 och inte så bra.. l ganska kass! Ett par punkor adderandes till de befintliga 35 st och ett skrapsår! Dagens andra var att träffa Anders Svahns släkting mittt ute i spenaten, tre ggr sökte han upp oss, vi gick kepsar och kalendrar, den tredje höjdpunkt för dagen var den grymt goda ”Svenska fikan” med Cheryl och hennes mamma vid hotellet i Paublo. Middag på Old Chicago där vi åt god pasta, några rullade in till stan. Vi försökte köpa Donits på Dunkin, drive throgh men de hade inga munkar!!!
Lite cykelunderhåll efter middagen och ramper upp dagen vi tänkte ta en simtur i poolen då detta var ett av kriterierna när vi bokade. Poolen stängd eftersom det är vinter här i Colorado 🫣 lite läskigt ställe...
Vi har också en fantastisk landskapsarkitekt med oss i teamet och han tar bilder på varje blomma han hittar som är annorlunda från hemmet Mr. Duner

Dagens bästa: Den Svenska fikan med Cheryl och hennes mamma vid hotellet i Paublo. Att Anders Svahns träffade släkting mittt ute i spenaten, tre ggr sökte han upp oss, vi gick kepsar och kalendrar

Dagens sämsta:Mattias skrapsår på benet. Tråkig lång rak väg efter bergen på eftermiddagen. Hotellet, incheckningen och rummen! Dessutom tufft att åka så långt på 2-filig stor motorväg!​

Dagens kommentar: Thats not a very nice hotel… när jag berättade om vårt hotell 6 dör vi skulle mötas upp för fika

Dag 13: Pablo, Colorado

​Vi lämnar Chama för spännande cykling och ca 160 km till Fort Garland. Chama ligger på hela 2300 möh vilket förklarar min kassa sömn! Start som vanligt kl 0600 med en +1000 meters klättring upp i bergen direkt! Morgonen bar med sig en helt otippad kyla med endast +5 C och alla frös, men hjälten F. Duner stack ut med bara short och cykeltröja, så efter ca 30 min tvingade jag på honom min väst. Vi kom så småningom in en helt fantastisk höghöjdsmiljö, toppen låg på hela +3100 möh, så då blev det riktigt tufft för mig (som är kass på höjd) fick snabbt huvudvärk, svårt att andas och trötthet, precis som vanligt på 3000 möh! Fick dock en perfekt punka precis innan toppen så vi gjorde som alltid och slängd in cykeln i pick-upen och jag åkte med upp och bytte däcket. Detta pass (Rio Chama ) på 3100 möh är nog bland det absolut finaste jag sett i mitt liv. Efter klättring i den fantastiska naturen hade vi en lång snabb sjukt kul nedstigning till ett mer platt område som tar oss hela vägen in till vårt mål och hotell i Fort Garland. När vi tog en fika i staden San Luis fick Borgmästare höra att vi var där och kom för att träffa oss på en fika. Det är förövrigt Colorados första och äldsta stad!
Vi åt Pulled pork på restaurangen bredvid hotellet och tog en glass mittemot på bensinstationen, annars gick det mesta av kvällen och eftermiddag åt till att tvätta kläder och fixa allt med cyklar osv… som vanligt Mao!!!

Dagens bästa: Min pyspunka på 3000 meter höjd som gjorde att jag slapp sista 100 höjdmetrarna… den otroliga naturen och frukosten med morgonsol och Colorado inpå knuten. Att San Luis Borgmästare kom för att träffa oss på en fika. Det är förövrigt Colorados första och äldsta stad!

Dagens sämsta: 3100 möh är kass för mig, koskit över hela vägen.

Dagens kommentar: Muuu, -So you took the ugly road, när Erik berättade för Borgmästaren i San Luis vilken väg vi valt dit.

Dag 12: Till Fort Garland i Colorado

​En lång och riktigt tuff dag med nästan bara uppförs cykling. Det blev hela 190 km med målgång lilla ”Apache” byn Chama i New Mexico. Vi hade räknat med regn, men vi klarade oss torra hela dagen…
Med en lite sen start kl 07.00, efter en enkel frukost på hotellet och en lång rödljus cykling ur stan ca 15 km. Kom vi så småningom ut i en helt underbar natur på en slingrande fin väg, med lite trafik, fint väder (ok vind) och fantastiska gröna och bördiga dalgångar. Första ”fikan” efter ca 2 tim sedan lunch vid bilen med frukt och avocado sandwich!

​Lång bit kvar efter lunch och bilförarebyte som vanligt, dock med många höjdmeter kvar innan målgång. Jag och flera i gruppen började nu bli ganska slitna! Med ett par ”sportdrycks stop” och roliga möten på vägen med ”locals” gjorde att målgång nåddes efter 2350m ö h - och vi var nöjda o trötta. Grymt god middag på The Locals med charkbricka, pizza och egen öl… jag fick dessutom en medalj av den lokala veteranen/hövdingen i en lite by som vi stannade i under eftermiddagen. Annars var dagens absoluta höjdpunkt badet i Navajo Dam på lunchen… Fin natur och helt annorlunda från igår, nu ser vi grön natur och odulerad natur.. vi blev välsignade och delade även ut en utmärkelsesmedalj från en lokal person nära Chama som stannade bredvid oss vid en kort broms.

Dagens bästa:Badet i Navajo Dam och vägen upp dit. Apache veteranen som gav mig en medalj. Local restaurangen som leverade långsamma men otroligt goda pizzor och ölen :-)

Dagens sämsta: Eriks solo utbrytning efter ett bryt på gänget som ville vänta lite för att slippa regnet

Dagens kommentar: Apacheen som stannade i bilen på vägen och frågade oss vart vi skulle, vi svarade NYC… Your almost there!

Dag 11: Chama i New Mexico

​Lång dag på hojen med ett ganska slitet gäng, vägen ledde oss in i Monument Valley och ett klassiskt Apache Indian (Native American) reservat, kände oss som cowboy på stålhästar (vi så flera fritt springande Mustanger (hästar) oxå.
Tidigt start som vanligt 06.00, medvind o snabb cykling ut genom landskapet med Indian berg som ramar in, ökenlandskap och vidsträckta vyer. Både frukost och lunch ute vid bilen, inte många platser att stanna på, bara massa stepp och öken. Mycket, mycket dålig väg i princip hela dagen, vi åkte mest på den smala vita vägsidlinjen som hjälpte oss mot alla hål, lagningar och sprickor. Men med grym medvind gasade vi på de 210 km mot Hotellet i Farmington på ca 7,5 timma och i en ok värme ca +35 grader, kom oxå upp i 86,2 km/h

Dagens bästa: medvinden på slutet skönt att komma fram i tid till hotellet. Grymt bra middag på 3 rivers berewery

Dagens sämsta: Asfalten var kass.

Dagens kommentar: Bra då blir vi av med två j… bromsklossar (Mattias kommentar om att team 5 skall in i bilen och köra). Backman frågar om någon har lust att åka i bilen nu?

Dag 10:

Morgon började med en ”Ja må han leva” sång till 48-åriga fördelsedagsbarnet Fredrik Duner. Sedan åt vi en snabb och sjukt dålig frukost som bestod av massa små, små Tetra-Pack förpackningar med tex juice. Vi startar alltså att cykla 06:30 för att så småningom gå in i mål i staden Marchfield efter 191 km och 1850 höjdmeter. Kl 18.00, landade vi på hotellet, tog ett snabbt bad och tvättade kläder och gick iväg på middag för att fira Fredrik D…​Dagens cykeltur var helt galet sjukt fin, massa härlig grönska, ohyggliga och många backar upp och ned och superkul cykling för oss alla, då det ofta blir så att vi trycker på utför och ibland även race:ar upp. Fett kul…

Vi käkade en grymt god lunch i Ash Grove på Farmhouse, efter det blev vi inbjudna till den restaurangen som vi egentligen skulle äta på av ägaren på varsin shot! Helt sjukt

Dagens stora händelse var dock ”eld-överfallet” vi åkte på efter lunchen. Två unga lokala grabbar i en blå liten bil blev sura på oss på vägen skrek ngt och svängde av hemma (som vi såg) för att någon minut åka förbi oss igen och slänga två ”Chock-granater” precis bredvid oss.

Förutom att vi blev förvånad och höll på att skita på oss, så började det brinna på två ställen. Ena lyckades vi släcka medans det andra tog sig och vi fick larma 911! Efter det tog det hus i h… blixtsnabbt kom alla olika typer av personal, tror vi pratade med 5 olika typer av Poliser, Brandkår och Sheriffeer.

Dagens bästa: kul att få cykla på lite annorlunda vägar och miljö med skog och kullar.

Dagens sämsta: Fredrik Duners födelsedagsmiddag på Mc Donalds

Dagens kommentar: - Do you What to press Charges? Frågade Sheriffen oss efter ett tag…

Dag 19: Fredrik Duners födelsedag!

Näst längsta dagen, 251 km och en lång lång dag på cykeln (9,5h) i den nu mer sköna +40C värmen.
Det händer inte massa saker en dag som denna, men vi fick i alla fall klättra över ytterligare ett brobygge och sedan ett till, är man ute på äventyr så är man :-)

Dagens bästa var väl ändå att vi blev stoppade på vägen av Sheriffen som tyckte att vi borde åka på ett led inte i två. Tur att vi har en egen SHERIFF med oss och de rensade ut hur vi kunde fortsätta. På landsidan av Kansas kan man också känna patriotismen när inpackningen av höbalar är med den amerikanska flaggan.

Vi stannade efter 160 km och käkade buffé lunch i en sorglig liten stad som hette Chanute, men det var i alla fall gott och det ingick fri mjukglass efter maten :-) Så lätt är det att göra oss nöjda nu förtiden.

Att åka på så här långa och spikraka vägar är till slut sjukt jobbigt för det händer inte speciellt mycket. Visst landskapet är fint som tusan, tänk dig som sydöstra Skåne ovanför Ystad, långa odlade fält (ofta dock majs) men nu med träd och långa böljande kullar och backar med lite kossor här och var, men tyvärr helt spikrakt. Igår tog vi typ en sväng och dag 3-4 st på 245 km… nästan så att man somnar i sadeln. Vi kom tillslut (kl 19.00) fram till hotellet och fick ta ett gemensamt bada och bira innan vi gick iväg och tog en kvalitets middag med morgondagsplanering på Mc Donalds :-)

Dagens bästa: Att vi blev stoppade av Sheriffen, samt när Frippe ”sladd bromsade” sönder sitt backdäck med en pojksladd på 6 m, sedan fick han såklart byta däck som han lyckades sätta bak å fram…

Dagens sämsta: Distansen tog ut sin rätt genom värme och tråkighet. Nickes stilla stående vurpa precis vid bilen.

Dagens kommentar: -Ligger min bromsas emot mitt bakhjul, frågade jag. Direkt fick jag tillbaka -Nä det är du som är trött!

Dag 18: Till Pittsburgh i Kansas

Dag 20: Till West Plains i Ozark

Ännu en underbar cykeldag, varmt och skönt hela dagen och bara 165 km med skog och oändligt många backar. Hela dagen har vi cyklat uppåt eller rullat nedåt, inte en sekund på platten.

Rätt som det var ute i skogen bland alla backar kom det först en stor hjort och sprang bredvid oss ett tag i full fart och rätt som det var vek den av mot oss och hoppade över staketet och ut på vägen framför gruppen och tog ett till jättesprång ut över vägen (och oss) ner i skogen på andra sidan. Samtidigt skuttade en liten ekorre precis på samma sätt men den kom lixåm in mitt i klungan och landade i ett bakhjul och fick en riktigt snurr o flög upp typ 2 meter över oss och landade på fötterna och fortsatte direkt in i skogen. Helt galet vilddjursliv här, vi såg även en ”död” fett stor orm, två gigantiska döda kossor nästan så vi körde på dem, ett dött bältdjur och massa andra olika döda djur (räv, grävlingar, fåglar och en död örn) ut med vägen idag.
Nu är vi i alla fall förbi ”Evertsberg”, alltså mer än halvvägs på äventyret och vi har ännu inte kört fel en enda gång, vilket är otroligt skönt och bra…

Ansvar, roller och humör är på topp och bra i gruppen. Jag är glad att få vara en liten del i detta, vi har det så kul skall ni veta.
Idag på eftermiddagen kraschade min mage ihop och det resulterade i 4 st skogsbesök och en sliten Fredrik på sista milen, men nu är jag på hotellet och kan börja återställa vätskebalansen. Imorgonbitti rullar vi som vanligt kl 0600, då måste allt funka igen…

Dagens bästa: Omtanken från gruppen vid Jonas vurpa och även vid min dåliga mage på eftermiddagen. Vi käkade grymt god take-away sushi till middag och så körde vi en frågesport om resan och alla personerna som avslutning. Quiz med 21 frågor från resan så här långt - klurigt men kul!

Dagens sämsta: Tyvärr kom vår andra vurpa, Jonas skrapade upp handen i en vänstersväng då några svängde, några bromsade och några åkte rakt fram, klassisk cyklelvurpa

Dagens kommentar:-Skiter xon i skogen!Jag blev magsjuk, vi tror att det var efter att jag "räddat" den lilla sköldpaddan från att bli överkörd på, då jag tog den till diket med vänsterhanden och sedan inte tänkte på att tvätta av mig ev bakterier...

Dag 21: 165 km till Poplar Bluff

Magproblem hela dagen, nu efter lunch så både fryser jag och har ont i huvudet, som tur var hade vi vår halvdag i bussen på eftermiddagen så efter typ 80 km bytte vi och då kunde jag sitta i servicebilen de sista 86 km. Tur då jag var sjukt sliten nu på kvällen, fått tag i ett par Imodium som skall ned nu…

Men herre gud vilket sjukt fint cykellandskap som Missouri bjöd på idag i Mark Twain National Forest.
Fett varmt precis som vanligt, +45C på eftermiddagen. Sträckan var väganslagen kort idag, 165 km och 1080 höjdmeter. Det känns nästan som någon har placerat en perfekt och fin asfaltsväg uppe på en ås med ständiga uppför och fina utförslöpor.

Vi käkade en toppen god fisk lunch på Captain Ds i hålan Doniphan. Sedan tappade Fille sitt batteri-packet till sina el-växlar ute på motorvägen. Så då blev det långstopp och ut på vägen och leta… Vi försökte dessutom att checka in på fel hotell nu på kvällen. Alla för utom mig mår toppen och det är god stämning i gruppen.

Lite läskigt var det när vi passerade ett hus med 3 större och väldigt arga hundar som sprang efter oss och normalt stannar dom någon meter utanför tomtgränsen om de är lösa, men dessa 3 hade inte tänkt stanna. De jagade oss ganska långt innan de återvände. Vi var alla ganska rädda så ingen hade en chans att ta upp kamerorna för att dokumentera detta.​

Dagens bästa: dagens lunch på Captain Ds

Dagens sämsta: 1:a gången vi blev jagade av lösa hundar, tre st kom ut från ett Amish hus och jagade nästan ikapp oss…

Dagens kommentar: -Tror att magen är ok nu, 5 min senare är jag ute i skogen igen!

Jag delar alltid rum med Mattias Stark, vi har våra rutiner, jag tar alltid sängen längst in i rummet.
Ps1. Ofta har vi sjukt bra hotelrum, stora med två ”Queen” sängar, kylskåp och ac. In med alla väskor, cyklarna parkeras oxå på rummet och sedan går vi ner till poolen eller receptionen och tar en kall öl med gänget.
Där snackar vi igenom dagens cykling, pustar och chillar. Laddar även upp på Strava och delar bilder med varandra. Vi planerar även vad, hur dax och vart vi skall käka middag. Sedan blir det snabbt upp på rummet igen för att börja förbereda inför morgondagen.

Ofta tvättar jag mina cykelkläder i handfatet och tar samtidigt en dusch. Skriver sedan min lilla dagbok (som du läser nu) och går igenom lite olika bilder från dagens rutt, postar allt.

Det är också dax att börja ladda alla olika prylar:
1.Garmin cykeldator
2.Ladda fram och bakljus.
3.Ladda klockan.
4.Ladda mobiltelefonen, ladda hörlurar (om de använts)
5.Ladda IPad

Viktigt att fylla på och blanda alla 6 st vattenflaskor för nästa dag med vatten, sportdryck mm. Allt tas direkt från kranen i rummet.

Ps2. Vattnet är helt ok (ännu, hoppas att min dåliga mage inte kom från ngt vatten…) Smakar dock alltid lite Klor men om man kyler ner det i rummets kyl så är det ok på morgon. Dessutom kör vi alltid en snabb cykelvård där vi torkar av (med vipes) och smörjer upp kedja och cykeln inför nästa dag.
Sedan ner och käka middag som alltid inleds med en genomgång av kommande dag. Det sköter det ”stridspar” som har ansvar för kommande dags cykelsträcka. Sedan pratar vi ihop oss om alla stop och fikor, luncher och vägar så att alla vet och kan förbereda sig på bästa sätt. De som har tid i följebilen går ofta ut och fixar till bilen efter middagen inför morgondagen.

På morgonen gäller det att packa ihop allt i plastbacken (var sin med namn), och få med det som skall vara ”lätt” att komma åt under dagen. Packa ned alla kläder osv i 75l väskan och försöka få igen den. Hinna bära ned cykel, plastback, dryckesboxen och stora väska in i bilen innan 05.45. Sedan frukost fram till kl 06.30. Ett obligatoriskt lag-foto utanför hotellet och sedan avfärd, dessutom skall man hinna med att kolla däck och pumpa…

Ganska intressant att inse att våran lilla vätskepåse är den där vi borde ha mer prylar i då den är ute på varje stop och det är inte backen alls på samma sätt!

På kvällen på hotellrummet:

Magen har varit kass hela dagen och jag har tyvärr tillbringat den sittande/sovandes i bilen. Grabbarna hade dock en lång, lång, lång dag med 255 km (start kl 0600 målgång kl 21.00) men som tur var med fin och lätt cykling, medvind, bra asfalt och helt platt terräng. Tyvärr åkte vi på vårt första dåliga väder på förmiddagen med lättare regnskurar. Men till lunch kom vi fram till ”the mighty” Mississippi River. Här skulle vi tagit en liten färja över på typ 10 minuter, vi skulle bara behöva trycka på en knapp som skulle göra att den kom åkande. Men just denna helgen så var den inte i drift. Panik i gänget, dessutom var omvägen 110 km! Vi började planera olika transport lösningar osv. En gubbe med pickup hade också missat att den inte gick, jag frågade efter ett tag om vi inte skulle kunna få slänga in 4 cyklar och gubbar och skjuts med honom dit, vilket gick, så vi satte ett gäng på cykel, ett gäng i bussen och ett gäng i pickupen. Sedan kom vi tillslut över Mississippi floden och in i Tennesse

​Vi hade ett litet stop på en bensinstation mitt ute i ingenstans idag. Rätt som det var kom det ett gäng bilar som skulle tanka och handla, massa glada afro-amerikaner kom ut och var finklädda inför söndagskyrkan. Men det roliga var att alla började prata med alla (och oss) och de gör ju det i ett lite högre tonläge än vad vi svenskar gör, vi bara stod där och lyssnade och garvade åt allt som hände. Helt underbart…

Dag 22:

Från Paris till Nashville 175 km.
Frukost 06.00 och avfart på cyklarna från hotellet som vanligt kl 06.30 ut genom lilla staden Paris, Tennessee (med ett eget litet 1/10 dels Eiffeltorn, vidare mot Nashville för en vilodag. Efter att cyklat i 17 dagar på raken (15,5 för mig då jag tyvärr fortfarande har rätt ont i magen, men det börjar så sakta bli bättre) Vi har kört på med mellan 170 och 250 km per dag (denna vecka 36 Tim träning) vilket gör att det börjar kännas och jag måste erkänna att det känns gött att få hänga vid poolen en timme o ha en hel vilodag i Nashville imorgon! Dessutom behöver vi alla efter så många dagars cykling utan stop dags ta en ordentlig tvätt av kläder och underhåll av cyklarna.

När vi korsade Tennessee floden hittade vi ett tomt pistol magasin på bron, troligen ligger pistol på botten…

Magen börjar bli lite bättre, men fortfarande långt ifrån 100%. Har dock inte tagit ngt smärtstillande idag och testade att äta en liten lunch i fantastiskt fina lilla Dickson. Där vi bla hamnade i diskussion med en butiksägare på huvudgatan om varför staden Dickson växte och blev större. Han menade att det berodde på några olika saker men framförallt att de var mycket konservativa och att man kunde skydda sig själv bra tack vare det ”Andra tillägget” i konstitution där det bla står att rätten att inneha och bära vapen inte ska inskränkas. Vilket han ansåg var en anledning till att folk från tex Chicago flyttade ned till Dickson, då man där upp har lite hårdare tolkning och mycket högre kriminalitet, - Här har vi inget våld alls! Vi fortsatte att ifrågasätta att mer vapen åt alla var lösningen, men han stod på sig! Vi ville inte bli osams, men det var ändå både intressant och lite chockande att prata med en mycket trevlig, vältalig medelålders och driven Amerikan. Som ansågs att mer vapen var lösningen på det ökande våldet i samhället… Grymt dålig väg för grabbarna

Dagens sämsta: Att det var en måndag vi var här, tänk vilket drag det skulle varit på en fredag eller lördag, helt sjukt

Dag 23: Fredrik har namnsdag :-)

Startar med supermysig frukost på Frothy Monkey. Underbart att äta mat utan stress och att slippa höra en sträng Backman som ropar 5 minuter till start. Hinna njuta och prata lite.

Sedan var det dax för mer persedelvård, trävitt och cykel fix, efter nästan 400 km på min fina Giant Cykel var det äntligen dax att göra en grundligare rengöring och ev byta kedja! Dessutom gjorde vi en gemensam sk ”manlig gooming” uppe vid poolen.

Grymt trevlig middag nere vid Cumberlands River på Acme on Broadway st.

Dagens bästa: behövde inte byta kedjan och inte klossarna på skorna heller

Dag 24: Nashville all day...

Nu har vi haft en välbehövlig vilodag i Nashville, det var den första sen Las Vegas, 17 dagar sedan. Det blev även en runda ”down-town” i förrgår… (måndag)​

Shit vilket sjukt fest ställe Nashville är, deras Broadway Street är en enda stor country och rock scen! Vi käkade, festade, spelade pingis (Erixon o Stark ja gissa hur det gick lyssnade på grym musik och hade riktigt kul tillsammans.
Vi startade sedan fridagen (tisdag) med en supermysig frukost på Frothy Monkey. Underbart att få äta mat utan stress och att slippa höra en sträng Backman som ropar 5 minuter till start. Att hinna njuta och prata lite om livet och inte bara cyklingen…
Sedan var det dax för persedelvård, klädtvätt och cykelfix, efter nästan 400 km på min fina Giant cykel var det äntligen dax att göra en grundligare rengöring. Dessutom gjorde vi en gemensam ”manlig gooming” uppe vid poolen (det får ni se mer av på filmen när den blir klar…)

Vi åt som avslutning en grymt trevlig middag nere vid Cumberlands River på Restaurang Acme on Broadway street med utsikt över ”Tennesse Titans” hemma arena.

Idag (onsdag) blev det en ganska kort cykling på 14 mil till Cookville. Hahaha och ja, vi fick till en ute-lunch på en liten kyrkogård mitt ute i spenaten. Idag har det varit både varmt och fuktigt, hela gänget var totalt sjöblöta hela tiden. Krävdes flera stopp för att fylla på vätska och is, men cyklingen är toppen tack vare fina vägval i underbar Tennessee-natur.
Återigen blev vi jagade av lösa hundar, ännu är dock ingen av oss bitna!

Middagen åt vi tillslut i Cockville på en helt grym Ramen-Restaurang. Sååå skönt med annan och lite nyttig mat…
Johan fick sätta sig i bilen och åka med sista biten då hans puls inte gick ned som den skulle, ingen fara, det är fett varmt och fuktigt nu!

Dag 25: Nashville till Cookeville (och lite annat...)

Idag har jag sett ngt jag aldrig trodde jag skulle få se! Vi åkte förbi en Sheriff med sina fångar. De gick, två st fångar på varje sida ut med vägkanten och ”Ploggade” med varsin sheriff/fångvaktare bakom sig. Hur jag såg att de var fångar… Jo, de hade ju såklart svart/grå randiga fångkläder på sig!!!

​Finns det ens såna i verkligheten, trodde Bröderna Daltons var påhitt. Det var både en galet underlig och så här i efterhand osmaklig syn…
Tja, vad skall jag säga om dagens cykling! Det började fin med små vägar tidigt som vanligt. Men sedan kom vi fram till en backe, en lång backe. Typ 4 km och 500 höjd, med bitvis 17% lutning, vilket i och för sig är ok (som Militären på Mallorca) för då är det alltid på ”asfalt”, nu var det istället på en blöt och lerig grusväg. Som dessutom gick i en djungel, det var så vått och varmt för oss. Vi gick med cyklarna i säkert en timme. Min cykel fick ”spelet” och hade stenar över allt, efter ett tag snurrade inte ens backhjulet… fan!
Väl uppe och efter lång rengöring av cyklar och skor, rullade vi vidare de långa milen (totalt 185 km och 2400 höjd) till den jätte stora staden Knoxville (typ 400’ invånare) Vi käkade lunch (sallad) på bar mitt ute i ingenstans och det var precis som att vänta på att Vampyrerna i Dusk till Dawn skulle stänga dörrarna och börja jaga oss… Vi stod dessutom garanterat för månadens enda Sallads beställning!

Vi checkade så småningom in på ett fett fint hotell downtown Knoxville. Vi tog också en timmes stop på en lokal cykelbutik, jag köpte nytt bakljus och alla fixade med olika saker. Kvällen avslutades med en asgod pasta på restaurang Sundeck! Godnatt… känns att det var en lång dag idag

Dag 26: Till Knoxville (8 dagar kvar... sjukt)

Ingen frukost på hotellet imorse, istället ”torskade” vi en timme, då vi cyklat över en tidzon på eftermiddagen igår. Det var alltså ett gäng ganska trötta cyklister som ställde upp för den obligatoriska morgonbilden på hotellet, innan avfärd kl 06.00.

Som vanligt hade vi full koll på navigering och rutten (helt sjukt att vi inte åkt fel en end gång på 27 dagar) Vi fick en fin, men mörk, cykling med front- och baklampa på ut ur Knoxville på morgonkvisten. Sedan in på långa härliga små vindlande vägar genom ett troligt fint Tennesse landskap.

Denna typ av dag, som är typ 160 km, gör att vi enkelt kan delad upp dagen i 4 liknande delar. En som börjar med frukost, ofta ute vid bilen efter 40 km, sedan 40 km till för ett FIKA-stop med vätska, frukt o påfyllning. Sedan åker bilen (idag med Niclas o Anders) och fixar lunchen, idag på en liten Pizzeria. När vi kommer dit står allt framdukad, alltså efter ca 120 km. Då tar vi en lite längre lunch rast och sedan klämmer vi av de siat 40 km till hotellet.

När vi kommer dit har de också fixat allt och det är bara att ta sin rumsnyckel och kliva in på rummet, perfekt. Idag hann vi med lite skönt poolhäng oxå. Samt heja på Sverige som vann…

Nicke fyller dessutom 54 år idag, så det blev sång och obligatorisk ”cup-cake” i samband med frukost. På kvällen tog vi våra cyklar och trampade ut på motorvägen för att ta oss till en bra restaurang och fira Nickes födelsedag. När vi kom dit så mötte vi Miss Texas som var ”helt underbar” sen åt vi en kungligt middag på Marriott.

Dagens kommentar: - Thats not normal. Kommenterade killen som kom in i Hiltons gym när Mattias stod och vägde sig helt naken.

Dagens bästa: hittade en helt ny IPhone 13 i vägkanten

Dagens kommentar: - thats not normal. Killen som kom in i Hiltons gym när Mattias stod och vägde sig helt naken.

Dag 27: Till Kingsport, 160 km...

För ett fantastiskt äventyr tillsammans. Det blev totalt 5750 km, 45.000 höjdmeter och 15 delstater från väst till öst, en hel kontinent! 60 st punkteringar, 15 Mc Donalds besök, två vurpor, en magsjuka, en felkörning, två vilodagar och jag fick upp min max fart nedför till 86,2 km/h (nöjd!!!)
Ett speciellt tack till min gamle kära vän och rumskompis Mattias, som jag delat ”allt” med under dessa 5 veckor genom USA - Senor, DU är fett bra.

Mitt livs bästa cykling:Jag har ändå cyklat ganska mycket genom åren, på många olika platser och med olika personer både långt och kort, upp och ned, i värme och kyla, sett fina platser och en hel del tråkiga och dåliga vägar. Men under ett sånt här långt och galet äventyr som det är att cykla från Los Angeles till New York är det svårt att inte blanda ihop allt till en enda ”gröt”. Jag bestämde mig därför att direkt, från start börja skriva ner lite om varje dag så att jag skulle komma ihåg vart vi åkt, vad som hänt och hur det var. Det är det ni alla fått läsa genom att följa #laiiny och mina Facebook-inlägg. Hoppas att ni gillat det…

Och ”JA” det har verkligen varit mitt livs bästa cykling, men också värsta! Men framförallt är jag glad för följande saker:
- Att vi alla 12 klarade av det fysiska äventyret på cykeln, dag ut och dag in, från Los Angeles i väst till New York i öst.
- Att alla 12 i gruppen var med till 100% från start, att vi alla var med och planerade, att alla förberedde sig själva och att vi tänkte igenom alla detaljer, det gav resultat - Målet är viktigt men resan dit är äventyret.
- Jag är också sjukt nöjd med alla i gruppen. Vi har sedan starten haft grymt bra stämning, vi har hjälps åt, peppat och pratat, krigat och skrattat mycket. Det är gruppens styrka som räknas, inte varje cyklist. Men varje person i gruppen har bidragit, dag ut och dag in, på olika sätt, med olika delar och det har gjort att vi mått bra trotts att det tagit emot och varit tufft, inte ibland utan från start, helt sjukt tufft.
- Jag tror faktiskt att jag nu älskar mitt Sverige ännu mer och jag uppskattar Europas mångfald och olika kulturer på ett helt annat sätt. Här i USA blev ganska mycket ganska lika efter ett tag. Samma butiker, samma sortiment, samma av samma och det blev lite svårt att särskilja stater och orter från varandra.

Några saker som jag lagt märke till och som är lite annorlunda i USA mot hemma i Svedala…
Kyrkor:
Jag har ju ändå åkt genom hela Sverige och räknat och fotograferat alla kyrkor jag åkte förbi. Här i USA är det på en helt annan nivå. Det finns så sjukt många kyrkor överallt!

Jeepar och el-bilar:
Vi såg lite Tesla bilar i Los Angeles och några i New York, i resten av landet var det nästa inga el-bilar alls. Vi hittade en laddstolpe på hela resan. Nej här i USA är det stora, jättar till bilar som gäller, Ford, GMC, Chevrolet och Toyota, de är ju inte direkt ”miljöbilar” som alla kör runt i precis.
Dessa pick-up:er är oxå nästan alltid körd av en ensam man…

Trädgård:
Amerikanerna har gigantiska klippta gräsmattor (utom i städerna då är det inga gräsmattor och små tomter) men utanför och runtomkring är det ofta stora fina gröna välklippta mattor som gäller. Men de har aldrig häckar eller staket mellan tomterna eller ut mot vägen, vilket vi nästa alltid har hemma.

Hänsynsfulla:
Amerikanare är trevliga, nyfikna och hjälpsamma, underbart

Flaggor: Så sjukt mycket amerikanska flaggor överallt, precis överallt.

Hotellrum och frukostar:
Amerikanska hotellfrukostar är inte speciellt roliga och ser exakt likadana ut på alla hotell vi bott på. Tack vare Covid-19 är allt inplastat och en frukost består av följande: Blaskigt kaffe, sockrad apelsinjuice, blåbärsmuffins, Bagels, creamcheese och hallonsylt, smaksatt yoghurt och flingor. Dessutom finns en ismaskin alltid, ofta på varje våning och alltid nere vid frukosten.

Bara Majs:
Hur mycket majs kan man cykla förbi utan att bli galen!

Landskapet:
Det är stor skillnad på storstad och landsbygd. Den sidan av USA som vi fått uppleva allt oftare men som är mer tragisk och sorglig, är att vi passerade områden där vi kunde se folk som levde i tuffa förhållanden i misär, missbruk och mycket skit och skräp.

Kaffet:
Mycket av kaffet smakade lite som kaffe, men också ofta som brunt vatten. Men när vi köpte kaffe så lärde vi oss att ta bort koppen när vattnet för att späda ut kom på slutet.

Maten:
Amerikaner är ju duktiga på att laga god mat. Det innebär ofta att den också är ganska onyttigt. Tyvärr tar de ofta bort fettet och lägger till olika smak- och sötningsmedel.

Dyra cyklar och säkerhet:
Om man räknar ihop inköpscheferna på våra 12 cyklar så landar det säkert på 750.000:- som tur är fattar de flesta inte hur mycket en cykel kan kosta, jämfört med tex en klocka eller telefon. Gällande säkerheten så kände vi oss aldrig hotade, vi var ju dessutom 12 stora grabbar som ofta bara swishade förbi innan folk på gata hann fatta vad som hänt. På vägarna hade vi ett par tillfällen då det körde bilar eller lastbilar nära oss, oftast var det rena drömmen att cykla i USA.

Rovfåglar:
Vi har sett så löjligt många rovfåglar, alltså falkar, örnar och hökar i massor. På massa olika ställen också. Ofta såg vi två i par.

Öl:
41 st olika burk eller flasköl har jag druckit och fotograferat, saknas såklart en del draft…

Jag var under eftermiddagen inne på ett Wahlgren Apotek i staden Mayfield, vilket var en surrealistisk och underlig, upplevelse. Hela den delen av staden vi såg kändes som en krigszon, allt höll på att rivas ned eller förfalla, stora kontorslokaler, butiker och även bostadshus, mycket underligt.

Tack hela LaiiNy-gänget:

Jaha, måste bara börja med att säga ”tack” till er alla för all ”respons” och alla ”grattis” på FB igår! Jag är glad att ni läst och gillat mina dagliga rapporter och bilder. Det är ju ett stort land och jag ville dela med mig av sånt vi fick se och uppleva, kul att ni gillade det… Men nu är vi i mål och äventyret är slut, för denna gången. Nu sticker jag och Elisabeth ut till Hamptons ett par dagar, skall bli skönt att slippa sitta i sadeln :-)

Vi cyklade alltså sista sträckan igår från söder om Philadelphia till Manhattan och New York. Vi anlände New York med färja från Belford Harbour NJ och åkte för bi frihetsgudinnan. Landade in på Pier 11 och Wallstreet. Grym kul att cykla tillsammans upp till 11:th ave ut med västra sidan av Manhattan mot Central Park för målgång. Vi blev inbjudna på ett kort stopp på Volvo Cars som bjöd på bira, korv och smågodis, såååå fett nice - tack!

Vi har alltså cyklat ”galna” 5750 km genom 15 delstater på 32 cykeldagar. Cyklar, gänget, kartor och kroppar har fungerat bra och allt har gått förvånansvärt smärtfritt (vågar man säga det nu utan att ”jinxa” ngt...)

Målgången i central park var magisk med gänget och att äntligen träffa Elisabeth som jag älskar så…
Sedan tog vi svenska flaggan och cyklade med för 5:th ave till hotellet - NYC ääää sååå coooolt… love it!

Nu skriver jag som Jonas Albäck, att det ska det bli skönt att komma hem så småningom och ställa in cykeln i garaget en stund😊.
Men först en sista gemensam avslutningsmiddag på Brooklyn Brewers fabrik med hela gänget, tack för det oxå…

Dag 34: Till New York!!! Målgång :-)

Vi stod klara kl 06.00 som vanligt, medvind åkte direkt på en ”morgon-punka” inne på hotellet, tänkte -skall det bli en sån dag... Nu har vi 56 punkor. Då tog vi tillfället i akt och körde en snabb köra ytterligare en genomgång av dagens rutt och väg, samt att vi kommer tvingas åka igenom Baltimore som har flera mycket ”ruffa” områden på vägen upp till Philadelphia.

Så kom vi då tillslut till Baltimore, det var verkligen en sorglig upplevelse. Nästan skrämmande, vi snuddade citykärnan och åkte genom de nordliga delarna som vi upplevde som rena spökstaden. Igenbommade fastigheter och sönderslagna rutor på förfallna hus och mestadels ”konstiga och påverkade” invånare. Vi hade tom en polisbil som åkte upp och frågade oss om vi kände oss säkra. En kille trodde att vi var cyklande polis och sa att om vi var det så var han tvungen att skjut oss! Vi förklarade snabbt att vi inte var poliser. En annan gubbe frågade om vi var KuKluxKlan! Efter att tillslut lyckats ta oss igenom Baltimore och alla hundra korsningar med rödljus fick vi en god men sen lunch på Conowlingo Pizza.
Efter den cyklade vi på fina men backiga vägar i ett böljande lantbrukslandskap. Då kom de åkande i din häst och vagn, en familj Mormoner, mamma och 5 st barn. Jag stannade och pratade lite med henne (men det får jag ta och berätta mer om en annan gång…)

Idag börja man oxå se lite lätt irriteration i gruppen också. Små saker som händer hela tiden men som nu blir lite mer störande, en cykel trillar, en vingling på hojen här och lite sånt som under äventyret inte tidigare varit ngt att bry sig om, började idag bli lite mer påtagligt. Inget bråk alls men ändå lite tecken på trötthet i gruppen.

Vi har dessutom två riktigt dålig rumpor nu, en fick avbryta och sätta sig i bilen på eftermiddagen och även imorgon! Som sagt tiden i sadeln tar ut sin rätt, vilket även umgänget i gruppen gör! Vi har ju kämpat ihop varje dag, hela dagarna nästan alltid +8h i sadeln. Tar ut sin rätt på individ och grupp. Man får ju ingen egen tid, hela tiden en klocka och en distans som skall följas och fixas. Missar man ngt så står 11 gubbar och väntar och undrar vad man håller på med!

Vi satt och skulle precis sätta igång med middagen på hotellet när jag går syn på Markus Edström som kom ned för att överraska mig… sååå kul :-) det blev en toppen kväll såklart. Avslutning och packning för super tidig start imorgon.

- Det är sista etappen imorgon och målgång i Central Park, men framförallt kommer jag äntligen träffa min älskade Elisabeth, som jag har längtat :-)

Dag 33: Till ChaddesFord - 190 km!

Imorgon är det bara två dagar kvar, när du läser detta är vi säkert påväg från Washington upp till Philadelphia! Efter det är det bara sista pushen upp till New york kvar… sen är vi klara!

Hur som helst, idag var en fett nice dag. Vi började lite tidigare än vanligt kl 05:00, för vi hade fått en inbjudan av Ambassaden i Washington på en Svensk FIKA med Ambassadören Karin Olofsdotter redan kl 14.30!!!

Efter lite mindre bra vägar med mycket trafik kom vi tillslut fram till dagens 2:a fika i lilla gulliga staden Leesburg. Där hittade vi ett grymt ute kaffe, problemet var bara att det stod 5 byggare som borrade i gatan så det dånade. Jag gick och frågade om vi kunde köpa varsin kaffe åt dem så de blev tyst, japp sa de! Jag fixade kaffe och vi hade perfekt fika! Tills deras chef kom och frågade vem som gett dem ledigt!!! Ups…

Efter det hamnade vi på den fd järnväg (numera cykelbana) som ledde hela vägen in till Washington DC. Jag gjorde även en lång telefon intervju med en journalist på Nerikes Allehanda, vi får väl se när och om den publiceras!

Väl framme i Washington blev det lunch och sen träff och fotografering med svenska ambassadören, Karin Olofsdotter & världens trevligaste personal på ambassaden. Kocken hade bakat bullar och vi fick gott svenskt kaffe :-)

Sedan nere till The Mall och alla stora monument, cykla runt och titta och fotta tillsammans. In till vårt jätte fina och trendiga hotell, snabb dusch och klädtvätt, Mattias somnade och jag gick ned och hängde in mig i baren med resten av gänget.

Sedan gick vi ned till Potomacfloden och Georgetown för middag på restaurangen Farmers, Fishers och Barkers (typ). Där mötte tre av mina gamla 8 Weeks of Dedication Washington elever upp på middag och även en gammal kund och vän Jeff med sin son som precis landat. Det blev en god och astrevligt kväll som slutade lite för sent!!!

Dag 32: Till Washington

Efter gårdagen monster dag med den totala regn genomklappning så var det ett ganska slitet gäng cyklister som käkade frukost kl 0600. Väl iväg så åkte vi på vår första riktiga felkörning. Det blev tillslut att vi missade att komma upp på platån som heter Skyline Drive, där vi skulle cyklat hela dagen. Vi var tillslut tvungna att ta en annan väg nedanför som tillslut tog oss till lilla staden Elkton. Där fick vi dock i oss en god morgonkaffe på Blue Elk Café.

Efter det lyckades vi tillslut ta oss de 650 höjdmetrarna upp på platån (Shenandoah National Park) och då började det såklart spöregna! Det regnade mer än igår, helt osannolikt mycket, det gick knappt att åka nedåt då regndroppar slog så hårt mot ansiktet att det gjorde ont… helt sjukt!​

Men har man tagit sig så går det nedför, det är sedan gammalt. Asså vilka nedförsrepor vi fick efter allt uppförs trampande (idag 2400 tot). Vi tog en lång genomgång av morgondagen och ankomsten till Washington, samt även de två sista dagarna upp mot NYC, samtidigt som vi åt Thai-hämtmat i hotellets lobb…

Dag 31: Till Front Royal 180 km

Jag dööööör, vad är detta för dag! Dryga 200 km och 4000 höjdmeter, vem fan lurade in oss i Appalacherna? Dessutom öppnade sig himlen efter lunch och det vräkte ner regn till kvällen, vi kom i mål kl 18.30 som dränkta råttor! Allt, precis allt är dyngsurt. Jag har frusit sedan lunch och dessutom blev jag stucken/biten i fingret av ett monster till argt bi!!!

Ok, för att ni skall förstå hur dagen varit för mig på cykeln. Här kommer en liten jämförelse:
Tänk dig att bestiga Kebnekaise, två gånger på samma dag och dessutom cykla från Stockholm till Örebro, i helregn - kul…

Dag 30 - ca 200 km till Waynesboro
Idag iväg 06.30 som vanligt och cyklade ur Roanoke vidare på Blue Ridge Mountain Parkway. Fantastisk miljö, en ås med asfaltsväg längd upp med dalgångar ner från både vänster och höger , dock kuperat och fina nedför med många höjdmeter uppför (4000) så många lite slitna idag. Efter lunchen ute så kom värsta regnvädret och fullkomligt öste med ca 20-30 min innan det lugnade sig lite. Niclas o jag hade tur som körde bilen på e.m. Sista 4 milen in kuperat och sedan en hel del nedför sista milen in mot den lilla stan. Rengjorde cyklarna med vattenslangen på hotellet och sedan middag på The River med grymt god burgare- en överraskning!Imorgon ny dag med 3800 höjdmeter och 18 mil. Nu är det bara 4 dagar innan vi rullar in på Manhattan, men först Washington och fika med svenska ambassadören. Men sen fick vi en bira och grym hamburgare…

Dag 30: Till Waynesboro

Äntligen är vi i Blue Ridge Mountain. Som vi har längtat hit och som det levererades! Vi har haft en sjukt fin dag i sadeln! Någon sa att det skulle vara backigt i Appalacherna och nu kan jag skriva under på det. Satan alltså, vilka backar (inte en platt meter) och vilken natur, dessutom nästan inga bilar. Men upp ner upp ner, hela dagen, det blev tillslut sjuka 2400 höjdmeter men lite kortare distans idag.

I morse tog vi lite söndags sovmorgon med frukost på Mc Donalds kl 07.00. och rullade ur Hillsville upp mot den vackra Blue Ridge Mountain parkway. Vi fick en fin fin lunchmacka med en fantastisk utsikt! Dagen avslutades med (ni vet att jag älskar att åka fort utför) en grymt fin och nästan 4 km lång körning i ca 6-8% med perfekt doserade kurvor, många… topp tre ”all time” nedförsbackar!

På hotellet mötte vi upp med Catta och Sven som skall cykla med oss hela vägen upp till NYC:-) Jag och Mattias fixade dessutom en av århundradet bäst frågesport tävlingar med tema Sportlåtar… succé

Uppe på Appalacherna i Meadows of Dan möter vi denna härliga kvinna som jobbar i butiken med en härlig veranda. Hon heter Jill. Jills Veranda. Ni fattar. Hennes man heter Björn och är ursprungligen från Stockholm. Plötsligt har hon ringt upp honom och gett mig luren. Det blir en ganska udda situation men ett kul samtal med Björn, som en gång i tiden cyklade genom hela Europa. Helknasigt och ändå bara ännu en dag av upplevelser!

Dag 29: Till Roanoke 151 km

Nu har vi så tillslut kommit till delstaten Virginia.
Det är bara 6 dagar kvar tills vi går i mål uppe i Central park, sjukt!
Men en sak är i alla fall helt säker och det är att den första timmen på cykeln direkt på Morgon är grym helt grymt bra. Vi är pigga, det är inte alls varmt och det är nästan tomt på trafik. Dessutom är det sånt sjukt fint morgonljus så vi bara njuter.
Ps. Imorse när vi stack iväg var det 92% luftfuktighet
Efter en helt fantastisk cykling kom vi tillslut fram till en liten fin stad, Marion med en mexikansk restaurang som bjöd på mexikansk lunch i toppklass. Dagen var lång och tuff… 202 km och 2300 höjdmeter.

Väl på hotellet hade vi grillfest, vi hade köpt en egen ny grill som vi monterade ihop och sedan hade Jakob och Frippe köpt fantastisk fint Angus Beef och vi fick en grym middag. Sedan började det vräka ned och åskan dundrade, får se hur det går imorgon…

Dagens kommentar: - Nu rullar vi sa kärringen (Mattias hittar på nya Gbg ordspråk på löpande band)

Ps. Idag hade vi första ”korta stubinen” oxå! En kissade på fel ställe och fick sig en tydlig förklaring av en annan i teamet, lite spänning och chill stämning ett tag. Men sedan reddes det ut och nu är det tydliga ”kissa i naturen” regler för alla som gäller 🙂 så kan det gå!!!

Dag 28: Till Hillsville, Virginia 20,2 mil

Skapad och designa av
Fredrik Erixon
bottom of page