Topptur, Haute Route eller Randonee - kärt barn...
|
Topptur, Haute Route eller Randonee, att ge sig ut på skidor med stighudar är något av det bästa man kan göra. Att gå på topptur eller skida Randonee är som sagt riktigt kul och den mest klassiska toppturen av alla finns i Alperna kallas för Haute Route... |
Haute Route Chamonix to Zermatt
|
Att gå på topptur eller Randonee är som sagt riktigt kul, den mest klassiska toppturen i Alperna är den sk. Haute Route som startar i Chamonix och sedan gått in i Schweiz till klassiska Zermatt. Nedan har du min resa på 7 dagar i Aplerna på den klassiska Haute Route.
Vi var 6 st CCC1000 åkare som utgick från Chamonix, merparten skriven av Johan... Dag 1 - fredag - Stockholm - Chamonix Resdag som tar oss från Sthlm till Chamonix. Incheckning på Hotel Le Chamonix och därefter solig lunch på stan. Sedan plockade vi ut skidor, hudar och skarjärn. Middag på kvällen i Chamonix på restaurang MOÖ. Vi mötte även upp vår guide Andreas och gick igenom planeringen. Dag 2 - lördag - Träningsdag Grand Montets Träningsdag där vi efter att ha fått vår utrustning ger oss av upp på berget. Vi gör ett försök med Aiguille du Midi men vinden är sådan att vi får ta bussen till Grand Montets för att träna med Andreas där. Vi kör igenom de mesta olika momenten som att gå med skarjärn, stegjärn, hudar och yxa. |
|
Dag 3 - söndag - Chamonix - Refuge d´Argentière
Haute Routen inleds. Buss från Chamonix till Grand Montets och kabin upp på berget där vi omgående lämnar pist och civilisation. Dagens mål är hyttan Refuge d´Argentière - en inte alltför lång tur som dock innebär en hel del höjdmeter för gänget. Vädret är bra och vi gör en extra sväng ovanför hyttan för att få till några fina svängar i den skönt djupa snön. Anländer till hyttan och blir kanske inte alltför imponerade av standarden i sovsalarna. Täckning på mobilen var bara att glömma, men helt ok middag och hyfsat fräscht, dock att rinnande vatten inte fanns att tillgå. Välordnat och preussiskt vad gällde förvaring av pjäxor, isyxor och ryggsäckar. Ett galet parti Monopol där tävlingsinstinkt bidrar till att gruppens ljudnivå stämplar den för resten av turen - på flera av de kommande hyttorna så hälsas vi av andra grupper som "svenskarna som spelade Monopol på Refuge d´Argentière.
Den första natten blir en prövning för samtliga med 14 personer i en dåligt ventilerad sovsal med sju personer på varje plan i våningssängen - ja faktiskt - en våningssäng med sju tätt utplacerade madrasser på övre våningen och lika många på den undre. Vid 04.40 ger jag upp. Går ut och sätter mig i den mörka matsalen och undrar vad jag gett mig in på. Fortsätter det så här så blir det katapulten ut från berget - med eller utan guide - skit samma.
Haute Routen inleds. Buss från Chamonix till Grand Montets och kabin upp på berget där vi omgående lämnar pist och civilisation. Dagens mål är hyttan Refuge d´Argentière - en inte alltför lång tur som dock innebär en hel del höjdmeter för gänget. Vädret är bra och vi gör en extra sväng ovanför hyttan för att få till några fina svängar i den skönt djupa snön. Anländer till hyttan och blir kanske inte alltför imponerade av standarden i sovsalarna. Täckning på mobilen var bara att glömma, men helt ok middag och hyfsat fräscht, dock att rinnande vatten inte fanns att tillgå. Välordnat och preussiskt vad gällde förvaring av pjäxor, isyxor och ryggsäckar. Ett galet parti Monopol där tävlingsinstinkt bidrar till att gruppens ljudnivå stämplar den för resten av turen - på flera av de kommande hyttorna så hälsas vi av andra grupper som "svenskarna som spelade Monopol på Refuge d´Argentière.
Den första natten blir en prövning för samtliga med 14 personer i en dåligt ventilerad sovsal med sju personer på varje plan i våningssängen - ja faktiskt - en våningssäng med sju tätt utplacerade madrasser på övre våningen och lika många på den undre. Vid 04.40 ger jag upp. Går ut och sätter mig i den mörka matsalen och undrar vad jag gett mig in på. Fortsätter det så här så blir det katapulten ut från berget - med eller utan guide - skit samma.
Dag 4 - måndag - Refuge d´Argentière - Relais d´Arpette
Det blir morgon och uppstigning för samtliga vid 06.00. En fantastiskt fin morgon med solljus över alptopparna och ett blått skimmer under morgontimmarna. Torftig frukost där de sömndruckna och något uppgivna deltagarna med hull och här köpte Peters påstående om att det fanns nybakat bröd... Ridå. Därefter avfärd mot Relais d´Arpette. Isig och brant start som var utmanande för de mindre vana skidåkarna. Ett par hundra höjdmeter ner så började stigningen igen. Vi hamnade bredvid ett par andra grupper och det blev landskamp mot Team Finland. Pikarna kring svenska hockeyupphämtningar haglade medan våra finska vänner svarade med "vi ses i bastun - glöm inte att ta med kniv...". Stigningen fortsatte upp mot Col du Passon (?). Sista biten var det stegjärn på och en svettig första utmaning vad gällde att ta sig upp vertikalt. Det blev en lång dag med fantastisk sol och episka scener uppe på Glacier du Tour. Flygplanen som landade på glaciären var först ovanför oss, men ganska snart landade de under oss medan vår tur fortsatte upp mot passet Col Supérier du Tour på 3 288 m. Belöningen blev ett lång och härligt åk ned mot Relais d´Arpette som visserligen var enkelt men ett otroligt fall framåt vad gällde boendestandard. Öl i solen vid ankomst och möjlighet till dusch och rum med 2-3 personer i stället för 14 gjorde underverk för moralen. Den längsta dagen - 7 timmar och 18 kilometer.
Det blir morgon och uppstigning för samtliga vid 06.00. En fantastiskt fin morgon med solljus över alptopparna och ett blått skimmer under morgontimmarna. Torftig frukost där de sömndruckna och något uppgivna deltagarna med hull och här köpte Peters påstående om att det fanns nybakat bröd... Ridå. Därefter avfärd mot Relais d´Arpette. Isig och brant start som var utmanande för de mindre vana skidåkarna. Ett par hundra höjdmeter ner så började stigningen igen. Vi hamnade bredvid ett par andra grupper och det blev landskamp mot Team Finland. Pikarna kring svenska hockeyupphämtningar haglade medan våra finska vänner svarade med "vi ses i bastun - glöm inte att ta med kniv...". Stigningen fortsatte upp mot Col du Passon (?). Sista biten var det stegjärn på och en svettig första utmaning vad gällde att ta sig upp vertikalt. Det blev en lång dag med fantastisk sol och episka scener uppe på Glacier du Tour. Flygplanen som landade på glaciären var först ovanför oss, men ganska snart landade de under oss medan vår tur fortsatte upp mot passet Col Supérier du Tour på 3 288 m. Belöningen blev ett lång och härligt åk ned mot Relais d´Arpette som visserligen var enkelt men ett otroligt fall framåt vad gällde boendestandard. Öl i solen vid ankomst och möjlighet till dusch och rum med 2-3 personer i stället för 14 gjorde underverk för moralen. Den längsta dagen - 7 timmar och 18 kilometer.
Dag 5 - tisdag - Relais d´Arpette - Verbier - Cabane de Prafleuri
Vi lämnar Relais d´Arpette och gör ett kort åk ner till Champex där taxi väntar för 25 km transport till Le Chable som ligger en kabin nedanför Verbier. I Verbier blev det lyxfika. Datorn som advokaten som alltid vill vara uppkopplad haft med sig lämnades in på det lokala postkontoret för resa på egen hand hem - i sällskap med ett par smutsiga sporthandlartröjor (ej Norröna). Därefter gondol upp på berget till knappt 3 000 m. Nere i Verbier var det riktigt mulet, men på lite höjd var det grymt soligt och fint. Ett soligt åk i pist ned till stället där vi återigen lämnar pist och civilisation för att ta på hudar och påbörja klättringen upp mot Rosablanche på 3 336 m. Halvvägs upp blir det paus för lunch. De som provianterat lite bättre än andra plockar fram vin, baguetter, korv och pecorino. Härliga vyer bort mot Matterhorn på toppen och grymt åk ned mot Cabane de Prafleuri, dock med dimma mot slutet. Återigen en hytta med lite enklare standard, dock gemytligt och färre personer i varje sovsal. Jag och Xon får plats på loftet och jag sover med huvudet precis vid ett fönster som är öppet ut mot alpnatten.
Vi lämnar Relais d´Arpette och gör ett kort åk ner till Champex där taxi väntar för 25 km transport till Le Chable som ligger en kabin nedanför Verbier. I Verbier blev det lyxfika. Datorn som advokaten som alltid vill vara uppkopplad haft med sig lämnades in på det lokala postkontoret för resa på egen hand hem - i sällskap med ett par smutsiga sporthandlartröjor (ej Norröna). Därefter gondol upp på berget till knappt 3 000 m. Nere i Verbier var det riktigt mulet, men på lite höjd var det grymt soligt och fint. Ett soligt åk i pist ned till stället där vi återigen lämnar pist och civilisation för att ta på hudar och påbörja klättringen upp mot Rosablanche på 3 336 m. Halvvägs upp blir det paus för lunch. De som provianterat lite bättre än andra plockar fram vin, baguetter, korv och pecorino. Härliga vyer bort mot Matterhorn på toppen och grymt åk ned mot Cabane de Prafleuri, dock med dimma mot slutet. Återigen en hytta med lite enklare standard, dock gemytligt och färre personer i varje sovsal. Jag och Xon får plats på loftet och jag sover med huvudet precis vid ett fönster som är öppet ut mot alpnatten.
Dag 6 - onsdag - Cabane de Prafleuri - Cabane des Dix
Sämre väder där vi traverserade längs med Lac des Dix. Ganska flackt och lutningen och det hårda underlaget var besvärligt för Peter som fått problem med sina hyrda pjäxor. Mot slutet av dagen klättrar vi från 2 385 m till Cabane des Dix belägen på 2 928 m. Hyttan var riktigt cool med musik och belgisk öl vid ankomst. Enkel standard, men väldigt glest med gäster. Vi fick 3 rum högst upp. Kallt, men ändå hyfsat god sömn kyla och höjd till trots. Under natten tilltog vinden och frågor kring om och hur vi skulle kunna fortsätta vår Haute Route uppstod.
Dag 6 - torsdag - Cabane des Dix - Arolla
Vaknar upp till en fortsatt tveksam väderprognos. Enligt plan så skulle turen ta oss till Cabane des Vignettes, men vädret var för dåligt. Andreas tog beslutet att vi skulle offra höjd för att ta oss ned till byn Arolla - eventuellt för att i Arolla utvärdera läget och senare samma dag fortsätta till nästa Cabane des Vignettes. Facit blev en blåsig dag och en kort tur till Arolla där endast liftarna i lågzon var öppna. Lunch, incheckning och sedan piståkning för vissa medan andra tog det lugnt, kopplade upp sig och njöt av lite civilisation på hotellet. De ambitiösa gjorde en tur på hudar i blåsten. Johan kompletterade utrustningen med ett par tunna och lätta byxor. Mest för att bli lika cool som Erixon. Mattias gick samma väg, men missade att kopiera Johans skoköp - ett par skor som visserligen adderade till packningen, men som ändå var kanon att ha under resten av turen.
Sämre väder där vi traverserade längs med Lac des Dix. Ganska flackt och lutningen och det hårda underlaget var besvärligt för Peter som fått problem med sina hyrda pjäxor. Mot slutet av dagen klättrar vi från 2 385 m till Cabane des Dix belägen på 2 928 m. Hyttan var riktigt cool med musik och belgisk öl vid ankomst. Enkel standard, men väldigt glest med gäster. Vi fick 3 rum högst upp. Kallt, men ändå hyfsat god sömn kyla och höjd till trots. Under natten tilltog vinden och frågor kring om och hur vi skulle kunna fortsätta vår Haute Route uppstod.
Dag 6 - torsdag - Cabane des Dix - Arolla
Vaknar upp till en fortsatt tveksam väderprognos. Enligt plan så skulle turen ta oss till Cabane des Vignettes, men vädret var för dåligt. Andreas tog beslutet att vi skulle offra höjd för att ta oss ned till byn Arolla - eventuellt för att i Arolla utvärdera läget och senare samma dag fortsätta till nästa Cabane des Vignettes. Facit blev en blåsig dag och en kort tur till Arolla där endast liftarna i lågzon var öppna. Lunch, incheckning och sedan piståkning för vissa medan andra tog det lugnt, kopplade upp sig och njöt av lite civilisation på hotellet. De ambitiösa gjorde en tur på hudar i blåsten. Johan kompletterade utrustningen med ett par tunna och lätta byxor. Mest för att bli lika cool som Erixon. Mattias gick samma väg, men missade att kopiera Johans skoköp - ett par skor som visserligen adderade till packningen, men som ändå var kanon att ha under resten av turen.
Dag 7 - fredag - Arolla - Cabane de Bertol - Zermatt
Vädret var fortsatt tveksamt och på morgonen blev det nödvändigt att ta beslut kring vilka alternativ som fanns. Att gå enligt ursprungsplanen, det vill säga att gå till Cabane de Bertol och sova där för att sedan på lördagen gå sista biten till Zermatt skulle innebära en logistisk risk då vi skulle riskera att bli fast på Cabane de Bertol och missa vårt flyg hem på söndagen. Kompromissen för att hålla oss så nära originalrutten blev att göra den långa turen upp till Cabane de Bertol utan att sova över och i stället åka tillbaka ned till Arolla samma dag. Vädret var trots allt ganska hyfsat och efter 1 400 höjdmeter nådde vi den fantastiskt belägna hyttan Cabane de Bertol. Sista biten klättrar man på stegar tills man når hyttan på 3 311 m. På hyttan fanns det inte en gäst förutom oss. De tre barska damerna som regerade över hyttan var uppenbart inställda på att vi skulle leverera på vår bokning och ett visst förhandlande mellan vår guide Andreas och damerna vidtog. Summa summarum så fick vi betala en slant för middagen som vi skulle ätit på kvällen. 30 minuter efter att vi kommit in genom dörren hade vi fikat och gjort oss redo för returen till Arolla. Fantastisk lössnöskidåkning ned mot Arolla där taxin hämtade oss precis där berget slutade. Ett kort stopp vid hotellet för att plocka upp lite bagage och fylla på med lite dricka och öl sedan taxi till Zermatt. Vad som hade varit en dagsetapp och cirka 13 km mellan Cabane de Bertol och Zermatt via Tête Blanche blev i stället 2 timmars bilresa runt hela massivet. Lite synd då vi sett fram emot att gå sista biten - allra helst med Zermatt i blickfånget. Vi anlände till Zermatt vid ca 19.00. Efter att ha lämnat av grejorna på hotellet hittade vi en mysig italiensk restaurang med schweiziska priser - 300 pix för en pizza är som hittat.
Dag 8 - lördag - Zermatt - Schönbielhütte - Zermatt
Vaknar på hotellet och på de lägre höjderna så var vädret mycket bättre än vad vi kunnat tro. Sol. Vi tog Matterhorn Express upp på bergets och ca 2 600 m höjd för att sedan skära ut från pisten och för att ta oss upp den väg där vi egentligen skulle ha kommit ned från Cabane de Bertol via Tête Blanche på knappt 3 800 m höjd. Målet var hyttan Schönbielhütte. Vi vände tillbaka mot Zermatt vid en punkt där glappet mellan vår position och Cabane de Bertol, det vill säga den del av Haute Routen som vi aldrig kom att gå var cirka 6 km. Lite synd, men givet blåst och vädret i övrigt på högre höjd så var det uteslutet att röra sig över Tête Blanche den här dagen. Dimma gjorde också att vi trots att vi var vid foten av Matterhorn inte kunde se Matterhorns karaktäristiska profil. På lägre höjd var det återigen soligt och vi stannade till för lunch på Restaurant Stafelalp där vi återigen fick oss en prisvärd schweizisk lunch till livs - 390 pix för en hamburgare är ju ingenting. Nästa gång får hela familjen följa med. Hugo 4 älskar 390-kronors-hamburgare. ("Ät upp unge! Du lämnar inget av den här hamburgaren!") Matpriserna förtog dog inte den lyckliga känslan av att sitta i solen, dricka en öl och njuta av att med undantag för några få kilometer ha genomfört hela den klassiska Haute Routen. Väl nere i Zermatt strosade vi runt lite innan vi satte oss i taxin för resan tillbaka till Chamonix där vi lämnade tillbaka hyrprylarna på Snell Sports för att sedan runda av veckan med after ski på Chambre Neuf och middag på restaurangen Cape Horn.
Dag 9 - söndag - Chamonix - Stockholm
Efter en helt ok frukost på Hotel Le Chamonix hämtar taxin vid 07.45. Flyg vid 10.30 och hemma på Arlanda vid ca kl 13.00
Alla 8 filmer finns såklart på min Youtube kanal: FredrikErixon
Vädret var fortsatt tveksamt och på morgonen blev det nödvändigt att ta beslut kring vilka alternativ som fanns. Att gå enligt ursprungsplanen, det vill säga att gå till Cabane de Bertol och sova där för att sedan på lördagen gå sista biten till Zermatt skulle innebära en logistisk risk då vi skulle riskera att bli fast på Cabane de Bertol och missa vårt flyg hem på söndagen. Kompromissen för att hålla oss så nära originalrutten blev att göra den långa turen upp till Cabane de Bertol utan att sova över och i stället åka tillbaka ned till Arolla samma dag. Vädret var trots allt ganska hyfsat och efter 1 400 höjdmeter nådde vi den fantastiskt belägna hyttan Cabane de Bertol. Sista biten klättrar man på stegar tills man når hyttan på 3 311 m. På hyttan fanns det inte en gäst förutom oss. De tre barska damerna som regerade över hyttan var uppenbart inställda på att vi skulle leverera på vår bokning och ett visst förhandlande mellan vår guide Andreas och damerna vidtog. Summa summarum så fick vi betala en slant för middagen som vi skulle ätit på kvällen. 30 minuter efter att vi kommit in genom dörren hade vi fikat och gjort oss redo för returen till Arolla. Fantastisk lössnöskidåkning ned mot Arolla där taxin hämtade oss precis där berget slutade. Ett kort stopp vid hotellet för att plocka upp lite bagage och fylla på med lite dricka och öl sedan taxi till Zermatt. Vad som hade varit en dagsetapp och cirka 13 km mellan Cabane de Bertol och Zermatt via Tête Blanche blev i stället 2 timmars bilresa runt hela massivet. Lite synd då vi sett fram emot att gå sista biten - allra helst med Zermatt i blickfånget. Vi anlände till Zermatt vid ca 19.00. Efter att ha lämnat av grejorna på hotellet hittade vi en mysig italiensk restaurang med schweiziska priser - 300 pix för en pizza är som hittat.
Dag 8 - lördag - Zermatt - Schönbielhütte - Zermatt
Vaknar på hotellet och på de lägre höjderna så var vädret mycket bättre än vad vi kunnat tro. Sol. Vi tog Matterhorn Express upp på bergets och ca 2 600 m höjd för att sedan skära ut från pisten och för att ta oss upp den väg där vi egentligen skulle ha kommit ned från Cabane de Bertol via Tête Blanche på knappt 3 800 m höjd. Målet var hyttan Schönbielhütte. Vi vände tillbaka mot Zermatt vid en punkt där glappet mellan vår position och Cabane de Bertol, det vill säga den del av Haute Routen som vi aldrig kom att gå var cirka 6 km. Lite synd, men givet blåst och vädret i övrigt på högre höjd så var det uteslutet att röra sig över Tête Blanche den här dagen. Dimma gjorde också att vi trots att vi var vid foten av Matterhorn inte kunde se Matterhorns karaktäristiska profil. På lägre höjd var det återigen soligt och vi stannade till för lunch på Restaurant Stafelalp där vi återigen fick oss en prisvärd schweizisk lunch till livs - 390 pix för en hamburgare är ju ingenting. Nästa gång får hela familjen följa med. Hugo 4 älskar 390-kronors-hamburgare. ("Ät upp unge! Du lämnar inget av den här hamburgaren!") Matpriserna förtog dog inte den lyckliga känslan av att sitta i solen, dricka en öl och njuta av att med undantag för några få kilometer ha genomfört hela den klassiska Haute Routen. Väl nere i Zermatt strosade vi runt lite innan vi satte oss i taxin för resan tillbaka till Chamonix där vi lämnade tillbaka hyrprylarna på Snell Sports för att sedan runda av veckan med after ski på Chambre Neuf och middag på restaurangen Cape Horn.
Dag 9 - söndag - Chamonix - Stockholm
Efter en helt ok frukost på Hotel Le Chamonix hämtar taxin vid 07.45. Flyg vid 10.30 och hemma på Arlanda vid ca kl 13.00
Alla 8 filmer finns såklart på min Youtube kanal: FredrikErixon
